Vårkänslor

Mer snö

Så tröttsamt.

Xara...

Mina första bloggar skrev jag under mitt riktiga namn. Men när en bekant till mig blev förföljd och det hände massa otrevliga saker bestämde jag mig för att blogga under pseudonym. Det blev Xara efter en katt jag haft.

Min katt Xara skaffade jag när min man hade cancer första gången. Han var på en kurort och då passade jag på att skaffa henne. Xara blev verkligen min katt, hon låg alltid hos mig när vi sov, tätt intill under täcket. När jag var ledsen kom hon och slickade och tröstade mig, hon var helt otroligt underbar.

När jag hade haft henne i fyra år fick min man besked efter sin tredje cancerresa att han inte hade några synliga tecken kvar av cancern, fast dom ett tag innan sagt att den var obotlig. Men då blev Xara sjuk, hon hade fått ett hjärtfel och lungorna var i stort sett helt vattenfyllda. På luciaafton 2007 tog vi henne till veterinären så han fick ge henne en spruta och vi höll henne om henne på hennes sista resa.

Vi har haft många katter och just nu har vi fyra stycken, men Xara kommer jag aldrig glömma, hon var magisk. Jag tror hon kom ner här som en guide för att hjälpa mig under den här jobbig tiden.

Trött...

Sitter på jobbet nu, vill inte vara här. Skulle vilja vara hemma i sängen istället. Dom senaste veckorna har jag varit så trött, kanske beror på magkatarren. Ska snart in och gå igenom tarmarna hos en kirurg, inte så kul.
Det kan ju också bero på årstiden. Februari och Mars är dom värsta årstiderna jag vet. Allt känns grått och smutsigt. Men snart är vi inne i April och då börjar jag må bra igen.

Ingen bebis längre...

Idag ska lille Dixie kastreras, han är könsmogen nu och hoppar till och med på hankatterna hemma.

Min man tycker det är fruktansvärt. Men vad gör man, man kan ju inte ha en häradsbetäckare, som springer omkring och skvätter överallt.

Nästan ljust ute

Har länge varit mörkt ute när jag varit på väg till jobbet. Men nu märks att vi går mot ljusare tider.

Vinter igen

Ja man borde ha lärt sig, men våren kommer nog ändå så småningom.

Vart tog orden vägen...

Usch vad dåligt jag uppdaterar nuförtiden. Förut när jag började blogga hade jag en blogg på space och var inne och skrev flera gånger om dan.

Runt år 2000 gick jag in i väggen och efter det värkar det som alla ord försvinner och jag kan inte uttrycka mig längre och inte stava heller för den delen. Det har väl blivit någon slags kortslutning i hjärnan.

Tro det eller ej men innan var jag faktiskt ganska intelligent och hade inga problem med att skriva. Jag skrev hela tiden både dagbok och dikter. Men det fungerar inte längre. Ofta får jag fråga min man hur dom enklaste orden stavas, för jag kommer inte ihåg. Ibland om jag ska berätta något så börjar jag på en mening och helt plötsligt har jag glömt vad de tär för ord och kommer inte längre, ganska pinsamt. Det är ganska skumt, hur det kan bli.

Spelade psyksjuk för konstens skull | Nyheter | Aftonbladet
Snacka om att bete sig respektlöst, så gör man bara inte.
Jag hoppas hon får ett fängelsestraff eller riktigt höga böter. Vad det har med konst att göra förstår jag inte.

Nu är det jul igen....

Har inte råd att fira jul | Nyheter | Aftonbladet
Det här kommer att drabba många i Sverige i år och det gäller absolut inte bara barnfamiljer.
Själv har jag inga pengar att köpa julklappar för. Kanske kan köpa en skinka och göra lite köttbullar, men sen är det stopp. Bara på ett år har min ekonomi blivit så dålig, så jag har inte ens så att det räcker till alla räkningar.
Jag jobbar med lönebidrag och det är skrattretande hur dåligt betalt det är. Ändå gör jag samma jobb som alla andra.